erikashundliv.blogg.se

Vet ni om hur det känns att inte kunna andas?

 

Att känna att när man väl kommit upp över ytan, så händer det något så man tappar fotfästet och dras ner och lungerna fylls återigen med vatten?

 

Precis så har jag det. 

Jag kände att jag började komma på fötter, började se slutet av tunneln.. 

 

Sen fick Bianca somna in och det gick lite tyngre, men jag gick ändå framåt, kunde fortsätta andas. 

 

Men sen igår, var det som om någon kedjade fast ett par stenar i fötterna, det är inte så lätt att simma mot ytan då. 

 

Så just nu så känns det som om alla känslor ligger utanpå huden. Jag har lätt till tårar, är helt slut och klarar inte mycket. 

 

Det värsta är att känslor från förr kommer upp. 

Nu när Carro blivit sjuk igen så kommer känslorna från när mormor blev sjuk, från när mormor förlorade sin kamp mot cancer. Känslorna från när Carro blev sjuk första gången kommer upp. 

Jag var mycket yngre då, så fattade inte allt, vilket jag tyvärr gör nu. 

 

Jag lider så fruktansvärt med familjen, men hennes syskon, föräldrar, man och barn. Barnen... Carro, hon är så stark, starkare kvinna får man leta efter. 

 

Vet ni om att om ca 20 dagar så är det 1 år sen Sixten lämnade oss. 

Och eftersom jag är så pass känslig redan så rör det upp mer känslor. 

 

Jag är så jävla arg! Varför händer allt?!?!?!?! Varför händer det MIN familj, vad har min familj gjort för att förtjäna allt detta?!?! Kan vi inte bara få vara friska, lyckliga och mår bra? Nej vi ska prövas om och om igen!

Säger inte att vi har det sämre än någon annan familj, då man aldrig ska jämföra varandras plågor, men alltså, seriöst! 

Det är cancer på 5 olika håll, det är hjärtfel, det är leversjukdomar, det är hundar som inte blir äldre än 2-7 år, det är vänner som dör i bilolyckor, det är barn som dör i plötslig spädbarnsdöd innan de ens hinner ta sitt första andetag!
WTF!
Det är inte konstigt att jag är arg, känslig och komplicerad! Det är inte konstigt att jag tycker att världen är orättvis och elak! 

 

Man vågar knappt se framåt och hoppas på något positivt! 

 

Den enda som är posititv är att vi är en sjukt stor familj, som är sammansvetsade på ett sätt som andra familjer inte är. Vi har verkligen växt ihop och funnit varandra i allt detta sjuka. 

 

Men arg är jag och livet suger...