Dröm/mardröm

Inatt drömde jag att Sixten kom tillbaks... 
 
Alla var så glada att han kom tillbaks, alla fråga hur det gick till. Jag svarade: "Om man önskar tillräckligt hårt" 
Denna gång var han inte ett dugg stressad, mådde inte dåligt alls. Utan var lugn och tog allt med ro.. 
 
Sen vaknade jag.. Och allt gjorde så ont. Därför kändes det som en mardröm och inte som en underbar dröm. För det gjorde bara ont.. 
Det gör ont bara jag tänker på det.. Han gick där så fint i kopplet, men var så himla glad. Han var så glad att få vara med familjen igen. 
 
Tänk att det har gått ett halvår nu.. Helt sjukt.. Känns som om det var igår.. 
 
Älskade gubben <3
 

Myskväll

Haft en mysig kväll med djur och sambo :) 
 
Råttorna fick rusa av sig i badrummet i en timme, dock ville Iso mest bara ligga och gömma sig, men Pixel var sådär underbart mysig som bara hon kan vara <3
 
 
Ett filmbevis på mammasjuk Pixel hittar ni HÄR
 
Dolly fick följa med husse till "farmor och farfar", vilket hon tyckte var roligare än att ligga själv utanför badrumsdörren :P
 

Dollys träning

Nehej, man kanske skulle uppdatera lite om Dollys träning! :)
 
Det vi lägger störst vikt på just nu är hundmöten och fokus på matte i nya miljöer. För något som Dolly är duktig på det är att glömma att jag existerar när vi är på nya ställen.. :P Och hundmöterna är inte så farliga, hon drar sig framåt i kopplet, men hon skäller inte utan mer frustar. Men det är inget beteende jag vill ha iaf, framförallt inte om vi får hem en valp om några månader. :P
 
Och det går framåt. Häromdagen hade vi två hundmöten. Fast ett möte var att vi kom ikapp hunden bakifrån. Och det mötet gick superbra, även fast det var en valp! För Dolly brukar ha lite extra problem med valpar. Men jag tog det lugnt och belönade minsta lugnande signal (nosa i backen, etc). Så det gick jättebra att gå om den hunden, även fast det var på en skapligt trång yta. Det var väl kanske 2 meter emellan dom. 
 
Sen kom till det andra mötet. Det var mitt fel att det inte gick felfritt.. (Fy på mig). Jag mitt pucko fick för mig att titta upp på husse och heja på honom, vilket gjorde att då tappade jag fokus på Dolly i 1 sekund och då hoppade hon fram i kopplet. Men direkt jag uppmärksammde henne med röst och godis och sa sitt så gick det bra igen. 
Hunden som vi mötte var exemplarisk att öva på. En jaktspaniel av någe slag, lugn och äldre hane som inte brydde sig alls om Dolly. Super!
Men så jag blev nöjd med det mötet iaf, för jag fick tillbaks uppmärksamheten. Sen ska jag sluta heja på folk mitt i alltihop :P
 
Sen när det gäller kontakt i nya miljöer. Alltså, där har hon varit hemskt. Gått slalom i kopplet och tittat överallt förutom på mig. Struntat i mig totalt. 
Så de senaste tre dagarna har vi nu varje dag åkt bort och gått på nya stället. Och det har funkat super!
Första dagen så var hon lite stirrig och var högt och lågt, men efter några stopp och lite passivitetsövning och mycket godis vid min sida, så blev det bra det med. :)
Sen har hon varit VÄLDIGT duktig de andra två dagarna! :) Gått lugnt i kopplet, kommit när jag gjort "häråtljudet" och varit allert och lyhörd (förutom när hon sett en katt). 
Så jag är superstolt över min tjej! Och vi ska fortsätta att gå i nya miljöer flera gånger varje vecka, så hon får vänja sig vid det. Ungefär miljöträning. :) 
 
Ha en bra dag!